Jag har varit och pratat länge med min hälsokonsult. Det var ett givande samtal. Det är många tankar som virvlar omkring och ännu fler nu efter samtalet. Hon frågade om jag verkligen var motiverad för att köra helfart och jag vet inte. Jag vill gå ner till det jag sagt innan jul, men jag är inte lika motiverad som innan sommaren då jag verkligen vantrivdes med mig och min situation. Nu tycker jag att jag är rätt snygg och ja för stor men helt ok. Och då är det svårare att hitta den glödande motivationen. 

Jag vill så mycket och vi insåg, jag mest, att jag gör massa saker och tycker inte att jag gör nog. Även om jag gör massor tycker jag att jag har misslyckats för att jag inte gjort allt. T ex den här veckan är jag ju ledig. Men jag har skrivit en lång lista med saker jag ska göra och vill göra. Och om jag inte gjort sakerna tycker jag att jag har misslyckats lite. Så även om jag ligger och har det nice för att jag behöver vila, har jag otrevliga känslor av misslyckande över mig.

Jag jobbar heltid på ett jobb långt borta som gör att jag har tre timmars färdväg varje dag. Jag ska börja ha en cirkel i teckenspråk på tisdagarna så jag stannar i skolan då. Jag kommer gå bredvid nu för att jobba på Jesus Christ när M behöver vara ledig eller vill det och jag har sagt att jag egentligen bara kan på helgerna. Och jag vill verkligen träna. Friskis fredag och söndag och en gång på viktcentrat på onsdagar. Varannan måndag har vi träff och på torsdagar är det dans.  När jag rabblar upp det är det många saker och det inser jag, men ändå. Om jag inte orkar något av det är jag missnöjd med mig själv och känner mig misslyckad. 

Jag tror att jag måste jobba med det och ändra min tankegång, men jag vet inte hur jag ska göra det. Jag har inte tänkt på mig själv som någon som har höga krav på sig, men det har jag nog. A trodde att jag hade svårt att säga nej och det har jag inte. Är det något jag inte vill så säger jag gladeligen nej. Men kanske att jag inte orkar med allt jag vill heller. Kanske att jag måste säga nej till något och vad ska det då vara???

Cirkeln är redan i full gång och det vill jag verkligen. Jag skulle ändå inte komma hem före nio så då är det bättre att sova i skolan och få sovmorgon på onsdagen.

Jobba måste jag ju och så är det bara.

Träningen är så väsentlig. Och det känns överkomligt.

Vad har jag kvar? Träffarna på måndagarna, eller dansen på torsdagarna?

Eller ska jag behöva låta bli att jobba på teatern, detta som jag tycker så mycket om? 

Vad ska jag göra????

HJÄLP!

A frågade också varför det skulle vara dumt att ändra målet och bli färdig i februari istället för innan jul. Och det räckte med att hon sa det så kändejag mig misslyckad och att jag hade misslyckats. Jag gillar det inte. Hon sa också att det kanske är så att jag behöver en period att äta halvfart och känna att jag klarar att hålla vikten och träna bra ett tag för att få full motivation igen. Jag vet inte HJÄLP! 

 

Bumpe

30 oktober 2008 20:56

Kära älskade vad det maler i skallen på dig.

Du gör alltid mycket och mycket till, du gör så otroligt mycket att jag är ständigt amazed!
Och du gör dessutom en stor del av sakerna för andra människor, men försök att inte glömma dig själv!
Jag har svårt att säga något för jag tycker att du duger mer än väl som du är, och det har jag alltid tyckt!
Sitter här och väntar på att du ska komma hem.

Från
    Kom ihåg mig
URL

Säkerhetskod
     

Kommentar

Idag när jag går in på bloggen står det att det kommer komma reklam på min sida. Och det vill jag inte så jag flyttar till http://hennessommar.tumblr.com  Så jag kommer inte skriva mer på denna blogg men undrar om den kommer försvinna med tiden eller...

Jag är så darrig i kroppen. Jag drack två kaffelatte när vi käkade brunch och det var för mycket för mig. Det är ju så gott men påverkar verkligen kroppen. Blev dålig i magen också. Typiskt.    I övrigt då? Jo då det suger. Nä jag skämtade lite. ...

Tack för att ni finns. Det känns skönt. Och jag är så labil för stunden att det räcker med att läsa era kommentarer för att jag ska börja gråta. Tack. Behöver hjälp och stöd. Men först sushi.    Jag vill ha barn. Har jag sagt det? Nu vet ni. ...

Jag är en. Jag mår inte bra. Det är sant. Men det är psykiskt. Inte fysiskt. Men jag är hemma. Japp. Och har dåligt samvete mot mig själv. Men jag orkar inte gå dit nu. Hoppas på nya krafter på lovet. Förlåt mig, förlåt mamma. ...

Jag skickade ett mail till dig med min mobil i dag på jobbet, men jag ser inte att det har skickats. Har du fått något? Fattar inte vad som har hänt annars. Det var jättelångt och supernegativt. Synd om du missade menar jag!  ...