Jag hade kunnat ljuga nu och säga att det går toppen och skitbra, men om jag ljuger på bloggen går jag emot vad jag sa från början. Alltså att jag skulle vara så ärlig som möjligt. Mitt problem nu ligger inte i den massan av människor som jag inte känner. Utan problemet är ju min syster, min mamma, Lena och mina vänner som jag vet läser bloggen men som aldrig kommenterar. Jag vill inte att de ska tycka att jag är en besvikelse eller allmänt dålig. Men varför ska de tycka det egentligen? Det är bara för mig själv jag förstör. Och hur onödigt det än är så är det bara mig. 

Så här kommer sanningen. Och döm mig inte för hårt. Vi käkade soppor i lördags och det var jobbigt framåt kvällen. Superjobbigt. Och efter att jag nästan kräkts upp sista soppan som var sparris så ringde vi pizzerian och glufsade i oss en var. Japp det är den krassa sanningen. Sedan åt jag även igår. Hela dagen. Mycket. Och fel.

MEN! Idag går vi på soppor igen. Egentligen bryr jag mig inte om om Bumpe går på sopporna eller inte. Jag kommer ändå gå på dem. Så det så. Ja där har ni det. Så är det.  

 

Lena

5 januari 2009 13:30

Det är bra att du inte ljuger på bloggen. Skit i de andra, det är för din skull du inte skall göra det!! Bra att du ser framåt och tar nya tag. Jag mådde verkligen skit i lördags, dag 3, men jag tog mig över det och nu mår jag finfint. Bara du kommer in i det igen så blir det bättre, hoppas jag...
Lycka till!

http://zitalena.blogspot.com

Från
    Kom ihåg mig
URL

Säkerhetskod
     

Kommentar

Idag när jag går in på bloggen står det att det kommer komma reklam på min sida. Och det vill jag inte så jag flyttar till http://hennessommar.tumblr.com  Så jag kommer inte skriva mer på denna blogg men undrar om den kommer försvinna med tiden eller...

Jag är så darrig i kroppen. Jag drack två kaffelatte när vi käkade brunch och det var för mycket för mig. Det är ju så gott men påverkar verkligen kroppen. Blev dålig i magen också. Typiskt.    I övrigt då? Jo då det suger. Nä jag skämtade lite. ...

Tack för att ni finns. Det känns skönt. Och jag är så labil för stunden att det räcker med att läsa era kommentarer för att jag ska börja gråta. Tack. Behöver hjälp och stöd. Men först sushi.    Jag vill ha barn. Har jag sagt det? Nu vet ni. ...

Jag är en. Jag mår inte bra. Det är sant. Men det är psykiskt. Inte fysiskt. Men jag är hemma. Japp. Och har dåligt samvete mot mig själv. Men jag orkar inte gå dit nu. Hoppas på nya krafter på lovet. Förlåt mig, förlåt mamma. ...

Jag skickade ett mail till dig med min mobil i dag på jobbet, men jag ser inte att det har skickats. Har du fått något? Fattar inte vad som har hänt annars. Det var jättelångt och supernegativt. Synd om du missade menar jag!  ...