Jag klarade inte att dricka sista soppan och kokte ägg istället. Jag antar att jag har börjat äta nu. Jag har mat så jag klarar mig imorgon och sedan får jag handla på vägen hem. Så är det. Jag ska försöka hålla mig lågkolhydratiskt. Ägg som är så gott! =) 

Lena: Jag tror att det var en våg på Maxi för 149 som vi köpte! =) Och jag ska köra mitt egna!

Frida: Ja hur ska man göra?? Jag har bestämt mig för att det är jag själv och jag behöver älta mycket och tänka mycket och det behöver kanske inte andra göra. Men jag känner att min ätstörning kräver mycket eftertanke av mig. Så jag försöker tänka att det inte är ett misstag utan en erfarenhet. Varför kände jag mig nödgad att äta idag? Var jag arg, ledsen, uttråkad? Störd på mig själv? Störd på någon annan? Och när jag har fastslagit det så bestämmer jag därutifrån om jag ska ha dåligt samvete eller inte. Det är bara en gång. Och tänk så många gånger du har gett kroppen gift förut. Vad spelar det då för roll om du gjorde det en gång till? Det skadar ingen annan än dig själv och om det är så att du lärde dig av det är det väl en bra erfarenhet. Kan vara att viktnedgången inte är total denna vecka, men vad gör det i längden?? Kanske att du ändå går ner mer än du trodde nästa vecka! Strunta i att må dåligt över det och se till att ta en promenad i morgon tillsammans med nya tag, om du vill ta nya tag!  

Jag var också sugen på att äta idag. Det är jag hela tiden. Men jag hade inga pengar och åkte alltså hem och åt soppa. Men jag tycker inte det är roligt. Jag ber knappt ens om ursäkt för att jag tjatar om det. Ha så det så!

God kväll på er! =) 

Jag är så tacksam att jag inte gick ur ketonfasen när jag krängde pizzan i fredags! Jag är på mellanlila idag och det känns så skönt! 

Igår beslutade jag att jag själv får bestämma när jag ska börja äta igen och det känns så skönt. Det är ju bra om jag fortsätter ett tag med sopporna. Jag har kvar. Men om jag känner att jag får nog så kan jag bara börja äta. Och idag känns det mycket bättre. Det är ju bara jag själv som sätter krav på mig. Och jag har inte sagt till någon hur länge jag ska soppa. Förutom er då, men ni börjar väl vänja er vid att jag ändrar mig från dag till dag! =) I skolan har jag bara sagt att jag inte ska göra det så länge. Skönt. 

Jag förstår inte varför jag bryr mig om vad andra tycker. Jag känner att jag redan har börjat tänka på vad en kvinna i skolan kan komma att säga om GI/LCHF men jag har också kommit på att jag till henne kan säga att jag skulle kunna säga mycket om hennes nudlar som hon äter men jag gör inte det.  

Ah Well. Vår våg väger konstigt. Varför ska det vara helt omöjligt att få tag på en våg som väger samma om jag ställer mig på den två gånger i rad? Vår diffar på allt från ett halvt kilo till två och ett halvt. Då kan vi ju inte veta vad vi faktiskt väger. Och om jag har börjat väga mig på morgonen så kan jag inte väga mig på kvällen på Xtravaganza. Då har jag ju både ätit och druckit!

Vi får se. Jag kan ju alltid ta det lägsta av talen! =)