Jag åt så jag börjar om med helfarten imorgon. 

Fan vad jobbigt jag har det nu. Jag vill äta godiset som står i en skål i vardagsrummet och jag kan inte tänka på något annat än hur jag ska äta det. Jag är så screwed up. Jag vill ju gå ner i vikt men varför vill jag då äta fel grejer. Och varför känns det omöjligt att gå på helfart tills jag är nere i vikt??

Är det någon som vet?

Någon som tror något?

Jag tror det finns en risk för att jag är rädd att bli smal/normalviktig. Och hur ska jag komma ifrån den rädslan då?

Förslag någon?

Jag sitter här och känner mig trött. Jag var så sugen på mat i går. Och Bumpe gjorde köttbullar som luktade så gott. Jag var så hungrig och ville verkligen ha en eller flera köttbullar. Jag sa det till honom och då säger han att jag får göra som jag vill. Men jag låter bli för jag vet att han hade tyckt att det är så onödigt för det hade jag också tyckt. Så jag klarade mig igår också men det var med nöd och näppe! Det är perfekt med en man som inte säger att jag inte får utan säger att jag bestämmer för då är det som mitt egna samvete. Om han hade sagt att han inte tyckte att jag skulle äta så kanske jag skulle gjort det bara för att jag blir så trotsig. Men de luktade gott som ***. 

Jag är inte ens så speciellt inspirerad att skriva idag. Jag var och tränade i fredags. Annas nya pass och det var suveränt roligt och skönt. Jag orkade mer än jag trodde och humöret blir verkligen bättre när man varit iväg. Jag ska nog ta en promenad strax. Det är nog det som behövs. Men först ska jag ta en soppa.

Och igår var jag på tv. Lånta fjädrar visades och i pausen visades vår intervju upp. Jag hade en turkos tröja. Någon som såg mig??