Japp. Det är vad jag tänker på hela tiden. Snart slut, snart slut. Skit också.

Jag ska hjälpa till på Bumpes morfars 90-årsdag imorgon och sedan ha danskurs. Jag känner verkligen att detta är sista dagen.

Tråkigt.

Jag hoppas jag blir roligare och piggare snart! =) 

JAg är så tacksam att det är lov. 

Jag fick i lördags den största röda rosen jag någonsin sett från Bumpe. Och choklad.

Jag försöker tänka positivt. Märks det? Tack syster och mamma för pigga hejarop. Jag försöker. Och jag saknar er.